Originaltitel: Kaffe med rån

Författare: Catharina Ingelman-Sundberg

Land: Sverige

Sidor: -

År: 2012

Baksidestext:

Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har de långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Omdöme:

Vilken härlig feel-good-bok detta är! Jag satt och lyssnade på den på jobbet och satt emellanåt och skrattade högt vid mitt skrivbord åt dessa pensionärers tokiga idéer. Uppläsare är Helge Skoog vilket jag tror gjorde boken ännu bättre än den kanske var. Jag tycker han har en fantastisk berättarröst och han hade en röst för varje karaktär vilket gjorde det otroligt levande. (Ett litet smakprov finns längst ner i inlägget.)

Boken är otroligt underhållande, men det ligger en liten ton av samhällskritik i botten vilket jag tycker är fantastiskt. Dessa gamla människor som förtjänar det bästa efter ett hårt liv ska inte behöva bli behandlade som de blir på ålderdomshemmet och tanken att det kanske är bättre på fängelset är det många människor i Sverige som tror. Men även om det kanske är bättre mat där och att de får komma ut mer så finns det saker som inte är så bra där heller.

Pensionärernas planer är det som jag tycker är roligast i boken. De kommer på så galna idéer, men det fungerar vilket gör det ännu roligare. Som till exempel när de drogar ner alla i bastun på Grand Hotell eller målar dit lite saker på tavlorna de tagit från museet för att ingen ska hitta dem.

Jag tyckte mycket om denna bok och vill gärna läsa något mer ifrån Catharina Ingelman-Sundberg!

Originaltitel: Pepparkakshuset

Författare: Carin Gerhardsen

Land: Sverige

Sidor: 324

År: 2008

Baksidestext:

En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se den dystra figuren som följer efter honom.

På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa där ute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i Hammabyserien, en ny deckarserie med täta, gastkramande intriger och överraskande vändningar. När boken är slut önskar läsaren bara att berättelsen ska fortsätta och det gör den.

Omdöme:

Ojojoj vad jag störde mig på karaktärerna i denna bok stor del av tiden. De var arroganta lite elaka och ingenting påverkar dem utan de är helt känslolösa allesammans, vilket jag har otroligt svårt för. Men, jag kunde ändå inte tycka att boken var dålig för fallet som Hammarbypoliserna arbetar med är otroligt intressant och även om man hela tiden vet vem som är mördaren så är morden fruktansvärt utförda och i alla fall jag mådde dåligt när jag läste dem. Kombinationen hemska karaktärer men otäck handling borde ge ett medelbetyg på denna bok, men slutet är så otroligt överraskande! Detta gjorde att jag på sista sidorna började imponeras över vilken skicklig författare Carin Gerhardsen är och hur bra boken faktiskt var. Jag är otroligt imponerad av den nu och vill gärna läsa de övriga. Förhoppningsvis kan jag tycka om karaktärerna mer i de övriga böckerna!

Originaltitel: Isprinsessan

Författare: Camilla Läckberg

Land: Sverige

Sidor: -

År: 2003

Baksidestext:

Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för längesedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.

I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och låter morden växa fram ur småstadsandans främre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert…

Omdöme:

Jag har länge känt att jag borde läsa någonting av Camilla Läckberg eftersom hon ändå är en av våra största deckarförfattare just nu. Tyvärr blir det då så att man har lite för höga förväntningar. Boken började väldigt spännande tycker jag, men jag fastnade inte speciellt mycket för någon av karaktärerna och jag kan egentligen inte säga varför det blev så. Ändå kan jag nog tänka mig att ge ännu en bok i serien en chans.

Originaltitel: Den du inte ser

Författare: Mari Ljungstedt

Land: Sverige

Sidor: - (ljudbok)

År: 2003

Baksidestext:

Det är blomstrande försommar i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten går Helena Hillerström ut med sin hund. Någonstans på den dimmiga stranden möter hon sin mördare.

När småbarnsmamman Frida Lindh rapporteras saknad och sedan hittas död inser Anders Knutas vid Gotlandspolisen att han har med samma mördare att göra. Någon som kommer att döda igen.

Hela Sverige följer händelseutvecklingen. Medias framfart skapar en panik som är på väg att lamslå både öns bofasta och de kommande turisterna. Knutas söker febrilt ledtrådar när han får det besked han mest önskat slippa – ännu ett offer har hittats…

Omdöme:

Vid sidan om Camilla Läckberg är väl Mari Ljungstedt den deckarförfattare som jag hört mest om och hade därför ganska höga förväntningar på denna bok. Tyvärr var den inte så bra som jag hade hoppats på. Det är inte mer än 1 ½ vecka sedan jag lyssnade klart på den, men jag har redan glömt bort det mesta. Det jag minns är att jag tyckte den kändes väldigt spännande i början och att själva fallet var intressant, men personerna runt omkring handlingen irriterade mig oerhört mycket vilket gjorde att jag störde mig på stora delar av boken. Eftersom det var personerna jag inte tyckte om är det inte så stor chans att jag kommer att läsa de andra böckerna i serien.

Originaltitel: Askungar

Författare: Kristina Ohlsson

Land: Sverige

Sidor: - (ljudbok)

År: 2009

Baksidestext:

En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm.

I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av den man som hon först trodde var en prins och befriare. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Fredrika Bergman har svårt att bli accepterad i gruppen där den legendariska kommissarien Alex Recht styr, med ivrige kriminalinspektören Peder Rydh vid sin sida. Som enda akademiker bland poliser kämpar hon i motvind för att leda bort utredningen från det man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör nästa drag?

Omdöme:

Det här är faktiskt en av de bästa deckarna jag läst på senare tid. Precis som jag skrev när jag hade läst Anne Holts Det som tillhör mig, så var dessa två böcker väldigt lika med tanke på att de handlar om kidnappade barn. Det som gjorde denna bok bättre än den andra är dels språket som är väldigt meddragande och även spänningsnivån som är högre i denna bok. Det är inte heller bara spännande utan vissa stunder lite otäckt och skrämmande.

Samtidigt tycker jag också att alla huvudkaraktärerna är intressanta personer att följa vid sidan om själva fallet, vilket gör att jag gärna läser resten av böckerna i denna deckarserie. Kan absolut rekommendera denna bok!

Originaltitel: Röda Rummet

Författare: August Strindberg

Land: Sverige

Sidor: 320

År: 1879

Baksidestext:

August Strindberg var 30 år gammal, då han skrev Röda Rummet, den första moderna svenska romanen. Spirituellt, målande, med ett rikt nyanserat språk – något alldeles nytt i svensk prosa – svingar författaren satirens gissel över tidens samhälle. Pressen, teatern, kyrkan, välgörenheten, riksdagen, ämbetsverken, affärsvärlden, försäkringsväsendet är några av de företeelser som drabbas av hans vassa penna. Enastående i vår litteratur är inledningskapitlets skildring av utsikten från Mosebacke, där Strindbergs skarpa iakttagelseförmåga ingår en lysande förening med hans geniala stilkonst.

Omdöme:

Nej nej nej, jag kan på riktigt inte förstå hur denna bok blivit så hyllad och räknas till en av våra största romaner genom tiderna. Inledningskapitlet som ska vara så känt och fint hade jag verkligen sett fram emot men redan här tröttnade jag på denna bok. Jag tyckte inte om boken alls. Språket var alltför jobbigt att läsa och handlingen var riktigt tråkig. Bara för att det är en klassiker behöver den inte vara tråkig, det är min mening. Flera av mina favoritböcker räknas som klassiker så det är inte det att jag inte är vad vid att läsa denna typ av böcker. Tyvärr fanns det ingenting i denna bok som jag tyckte om och jag skummade bara snabbt igenom den efter halva boken. 

Originaltitel: Det som er mitt

Författare: Anne Holt

Land: Norge

Sidor: 380

År: 2001

Baksidestext:

I ett kallt källarrum någonstans i Norge sitter nioåriga Emelie inlåst. Hon vet inte var hon är eller vad hon gör där. Inte heller vem mannen är som kommer med mat och vatten.

Men instinktivt vet hon att hon måste vara snäll mot mannen. Annars kan det gå för henne som för Kim, pojken som var här men som försvann och aldrig kom tillbaka.

Under tiden sprider sig skräcken i hela Norge. Allt tyder på att kidnapparen noga valt ut sina offer. Men varför just Emelie och Kim? Två barn från olika delar av Oslo, från familjer som aldrig förut hört talas om varandra?

Yngvar Stubø, kommissarie vid norska rikskrim, står lika maktlös som alla andra. Men han beslutar sig för att pröva en annorlunda väg. Han söker upp Inger Johanne Vik, psykolog och jurist med ett förflutet inom amerikanska FBI.

Inger Johanne vill först inte hjälpa honom. Men när man hittar ett barnlik ändrar hon sig. Det är femårige Kim. Vid kroppen har mördaren lämnat ett meddelande: Du fick som du förtjänar.

Och i det kvava källarrummet har Emelie fått sällskap av ännu ett barn…

Omdöme:

Det är alltid lite extra läskigt att läsa deckare där det handlar om mord på barn. Barn och djur är alltid känsligt tycker jag. När jag började läsa denna bok tyckte jag att den var otroligt spännande och hade svårt att lägga ifrån mig den på kvällen för att sova.

Tyvärr så började jag lyssna på en ljudbok dagen därpå, Askungar av Kristina Ohlsson, som var väldigt lik denna bok. Även den handlar om barn som kidnappas av någon sjuk man och mördas. Att läsa två så snarlika böcker samtidigt var ingen höjdare då jag flera gånger blandade ihop dem. Jag måste också säga att den andra boken var snäppet bättre enligt mig, vilket gjorde att denna inte uppskattades lika mycket som den annars hade gjort.

Men boken är absolut läsvärd och jag kan förstå varför Anne Holt har blivit så hyllad för sina böcker!

Originaltitel: Sameland

Författare: Magne Hovden

Land: Norge                     

Sidor: 247

År: 2010

Baksidestext:

Welcome to Sameland! Live like a same!

Leif och Roy jobbar på posten i Kirkenes i Nordnorge. De är två riktiga ”losers” med lika stor förkärlek för potatischips och varmkorv som orealistiska drömmar om ett annat och mycket bättre liv.

En dag får de en lysande idé: varför inte skapa ett slags nordnorskt Disneyland? Men i stället för sagodjur, slott och prinsessor skulle de kunna visa upp renar, kåtor och samer och kalla stället Sameland och locka dit massor av täta, japanska turister.

Övertygande om det genialiska i sin idé sätter de glada i hågen igång med att förverkliga den, utrustade med renskinn, rysk smuggelsprit i vilken de tillsatt enbär och karamellfärg, samt en stor portion naiv optimism.

Men allt går inte som planerat. Hämndlystna finnar, en temperamentsfull ryss vodkakran, en flaggstångssågande samehatare, nåjden Fredrik som gillar att klä sig i klänning och en kollega som planerar att råna en värdetransport finns bland de människor som Roy och Leif möter på sin väg mot målet.

Omdöme:

Denna bok gick jag förbi bland nyheterna på biblioteket och jag var bara tvungen att låna hem den efter att ha läst vad den handlar om. Tyvärr tog det inte många sidor innan jag kände mig besviken. Boken är nämligen väldigt spretig vilket gör att det känns som att man inte får följa någon karaktär tillräckligt egentligen. Sameland känns tidigt som ett misslyckat projekt som jag förstår inte kommer fungera, vilket gör att jag hoppas att det kommer bli väldigt underhållande, men inte det heller.

Vissa delar av boken är ändå lite underhållande och det var skönt att läsa om något jag inte läst tidigare. En svag trea ger jag ändå boken, men kanske inte är någon som jag skulle rekommendera.

Originaltitel: Ja till Liv! – Liv Strömquists ABC

Författare: Liv Strömquist

Land: Sverige

Sidor: 140

År: 2011

Baksidestext:

Ja till Liv! är en ABC-bok som ser ut som en LSD-karta. Från A till Ö diskuterar hon olika ämnen, allt från kristdemokratiska barn och nazisttjejer, till nördar och queerposörer i en skruvad skolbok, fylld med politisk satir, pedagogisk plakatpolitik och svaret på frågor som: Hur dog moderaterna ut? Varför är varje hallåa på TV4 förbunden att bli ihop med Niklas Strömstedt? Och vad tillför Robert Gustafsson till evolutionsteorin? Ja till Liv! innehåller flera av Liv Strömquists allra mest älskade serier, som aldrig tidigare varit utgivna i bokform, till exempel ”Kulturtanter”, ”Tolv tröttsamma typer”, ”Månadens manshora” och ”Tjejkväll i tredje riket”.

Omdöme:

Serieroman, det kändes inte riktigt som min grej, även om jag bara hört lovord om denna bok. När det nu blev månadens bok på bokcirkelonline fick jag ändå tillfälle att faktiskt läsa den. Och vilken tur det var! Tänk vad jag annars hade gått miste om!

Jag satte mig ute på altanen och började läsa boken men fick gå in efter bara 3-4 sidor eftersom jag skrattade så mycket och jag inte ville att grannarna skulle tro att jag blivit tokig. Jag sprang in, hämtade mina post-it-lappar och började lappa de sidor som var extra bra och som jag kände att jag ville visa mina vänner eller min pojkvän. Och vad lappar det blev! Det värsta är ju att det är en biblioteksbok så jag har nu beställt min egen bok och ska flytta över lapparna dit.

Det som är så kul med boken är hur Liv Strömquist ställer allt till sin spets och driver med allt som är sjukt i samhället och alla de som kanske inte alltid agerar/agerat på det klokaste sätt. Mina två favoriter är ”A – arbetslinjen” som talar om de moderata urmänniskorna och att ”arbete” enligt dem inte var ”uppgifter som behövde göras” utan istället ”uppgifter som någon med pengar kan betala för”, och ”B – barn” som handlar om att alla barn är kristdemokrater.

Jag kan starkt rekommendera denna fantastiskt roliga bok som verkligen får en att tänka till mitt i allt skrattande.

Originaltitel: On the road

Författare: Jack Kerouac

Land: USA

Sidor: 374

År: 1957

Baksidestext:

En ung och oskyldig Sal Paradise följer med den smått galne Dean Mariarty på en hisnande resa fram och tillbaka över USA. I en hedonistisk jakt på frigörelse och förverkligande genom sex, droger och jazz testar de gränserna för den amerikanska drömmen.

På väg, som är en lysande blandning av fiktion och självbiografi, kom att definiera beatgenerationen och blev snabbt en modern klassiker.

Omdöme:

Det finns böcker som man går och tänker på att man ska läsa i flera år men ändå blir det aldrig av. Så har det varit för mig med denna bok. I flera år har jag haft Ulf Lundells bok Jack stående i bokhyllan, men när jag fick höra att namnet kommer av Jack Kerouac och att han hittat inspiration hos honom ville jag så klart läsa På väg först.

Nu när filmen har börjat visas på bio och en kompis ville se den bestämde jag mig för att nu är det dags och det blev den andra boken som fick följa med till Spanien.

Mina känslor för denna bok nu när jag läst den är väldigt splittrade. Egentligen så tycker jag att boken inte har någon vidare handling och inte ger mig någonting, men nu när det har gått ett par dagar kan jag uppskatta den mer. Det som jag gillade mest med boken är språket som är otroligt medryckande och härligt. Karaktärerna är beskrivna på ett sätt som gör att det känns som att jag känner dem allesammans och miljöerna känns efteråt som om jag själv har upplevt dem. Detta gör att det inte spelar så stor roll att handlingen inte fastnar hos mig.

För en gångs skull kan jag faktiskt tycka att filmen är en aning bättre än boken, för jag har faktiskt redan hunnit springa iväg och se den på Grand. En hel del av handlingen var snedvriden i jämförelse med boken, men jag tror ändå att jag uppskattade filmen lite mer.

Originaltitel: Hypnotisören

Författare: Lars Kepler

Land: Sverige

Sidor: 572

År: 2009

Baksidestext:

I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Omdöme:

Äntligen har jag läst denna omtalade bok som jag bara hört bra ord om. Anledningen till att jag väntat är att många har sagt att den är så otäck så att de inte klarat av att läsa den när de varit ensamma. Nu när vi har varit i Spanien en vecka passade jag därför på att läsa boken i solen med alla vännerna runt omkring.

För er som själva inte vet om ni vågar läsa den så kan jag säga att det tror jag att ni gör för själv förstod jag inte vad det var som skrämde alla. Visst, det är lite skrämmande och blodiga beskrivningar här och var men inte mer än i någon annan deckare egentligen.

Däremot tycker jag att boken var väldigt spännande och bra! Jag fängslades verkligen av berättelsen och läste fort ut den trots det stora antalet sidor. Det var ett tag ganska så tidigt i boken som jag kände att den borde vara slut för allt har redan kommit fram, men då plockades en annan handling upp som var minst lika spännande som början. Blev otroligt sugen på att läsa Paganinikontraktet och Eldvittnet nu och snart kommer också Hypnotisören på bio och självklart kommer jag se den!

Originaltitel: Sankta Psyko

Författare: Johan Theorin

Land: Sverige

Sidor: - (ljudbok)

År: 2011

Baksidestext:

Johan Theorin byter spelplats: från ett vindpinat öländskt alvar tar han med oss till en mellanstor stad någonstans på västkusten.

Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte som alla andra dagis. Det ligger i anslutning till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under övervakning få träffa sina föräldrar.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Som varför han ville ha just tjänsten på Sankta Psyko. Och som vad som egentligen hände för nio år sedan när lille William försvann från det dagis där Jan arbetade då…

Omdöme:

Det händer knappt aldrig att jag lyssnar på ljudböcker men just den här boken hittade jag bara som ljudbok på biblioteket och därför fick det bli så. Åh så smidigt det var! Jag lade in den på mobilen och sen kunde jag sitta och lyssna på boken under två dagar både när jag jobbade och till och från jobbet.

Jag har inte läst något av Theorin tidigare, men efter att ha lyssnat på denna bok kanske jag borde göra det. Boken var nämligen riktigt spännande och lite klurig så att man inte skulle veta vad som hade hänt eller vad som skulle komma att hända. Han fick mig att hela tiden vilja veta mer.

Boken är en aning skrämmande och obehaglig, vilket gör den extra bra. Det enda som drar ner betyget en aning är att slutet kändes väldigt avhugget och jag hade velat veta mer, men jag vet att väldigt många uppskattar att själva få fundera på det. Kan hur som helst starkt rekommendera denna bok!

Originaltitel: Underdog

Författare: Markus Zusak

Land: Australien

Sidor: 128

År: 1999

Baksidestext:

Pojkar är som vargar – ylande, smutsiga och ständigt beredda att bita, skälla och dräglande tigga om en chans att få visa upp sig…

Bröderna Cameron och Ruben Wolfe är två ylande vargar, två förlorare som alltid slår i underläge. I Knockout berättar Cameron om några månader av deras liv. Inte för att det hände något särskilt. Bara deras försök att bli något bättre. Cameron drömmer, blir förälskad och går några boxningsmatcher på bakgården. Och plötsligt inser han att han kanske inte är en förlorare… utan en fighter.

Omdöme:

I denna bok, precis som i Boktjuven, använder Markus Zusak ett språk som fängslar mig från första början. Jag kan inte riktigt beskriva vad det är men det känns så lättsamt och som att det är skrivet med glimten i ögat. Däremot tyckte jag tyvärr inte att handlingen i denna bok var speciellt fängslande, utan tvärtemot ganska tråkig och händelselös.

Boktjuven gick direkt in på listan över mina favoriter, vilket kan göra att jag förväntar mig för mycket av Zusak. Denna bok var inte mer än okej enligt mig.

Originaltitel: 84, Charing Cross Road

Författare: Helene Hanff

Land: USA

Sidor: 97

År: 1970

Baksidestext:

1949 skriver Helene Hanff sin första beställning till antikvariatet på 84, Charing Cross Road i London. Det är början till en livslång vänskap med dem som arbetar där. Boken är en kärleksförklaring till böcker och bokhandel som också blivit film.

Omdöme:

Till bokcirkelns tema på brevromaner läste vi, som jag sagt i ett tidigare inlägg, Pappa Långben. Den bok jag själv nominerade var Brev till en bokhandel, som jag tyckte lät fantastisk när jag läste om den. Bokens författare skrev själv ett brev till en bokhandel i London 1949 och ville beställa ett par böcker vilket senare ledde till många brev fram och tillbaka mellan Helene och de som arbetade i bokhandeln.

Jag tycker det är oerhört fascinerande hur hon, utan att känna dessa personer, kunde bli så personlig emot dem, och samma sak från deras håll. Vid jul och påsk och andra högtider skickar hon både skinka, ägg och nylonstrumpor m.m. till arbetarna och deras familjer. Detta enbart för att hon har sett hur eländigt det är i London i och med ransoneringen av mat.

Tyvärr hjälper inte denna fascination jag känner så långt. Boken känns väldigt gammal, äldre än den faktiskt är, och breven känns formella och uppstyltade. Inte så man skulle tänka sig att de skulle vara efter att bara ha hört handlingen. Språket i deras brev är helt enkelt för långtråkigt och segt för min stil, men jag gillar handlingen. Eftersom boken har gjorts till film ska jag försöka se den, för i just det här fallet kan jag tro att filmen är bättre än boken. 

Originaltitel: La contadora de películas

Författare: Hernán Rivera Letelier

Land: Chile

Sidor: 111

År: 2009

Baksidestext:

Tioåriga María Margarita har en unik begåvning. Hon kan återberätta den långtråkigaste långfilm så att den verkar gjord i Technicolor och visad i Cinemascope.

Så fort en film med Marilyn Monroe eller Charlton Heston kommer till den skraltiga gamla biografen i gruvbyn i Atacamaöknen skyndar sig byborna att samla ihop pengar till María Margaritas biobiljett.

Iväg skickas flickan och senare på kvällen, under sitt artistnamn Santa Fe Delcine, levandegör hon vad hon sett inför en hänförd publik.

Men så kommer den dag då televisionen gör sitt inträde i gruvbyn och alla slutar att gå på bio…

Omdöme:

En bok på 111 sidor har inte lång tid på sig att binda läsaren till handlingen och få fram det man vill ha sagt. Hernán Rivera Letelier klarar av detta från första sidan i denna fantastiska bok om filmberätterskan.

Vi får följa María Margarita som vinner över sina bröder i pappans tävling om vem som är bäst på att berätta om de biofilmer som visas. Detta gör att hon blir den som, när det finns pengar i familjen till en biobiljett, får gå och se de nya filmer som visas för att sedan komma hem till familjen och återberätta denna. María Margarita återberättar inte bara filmerna, hon spelar upp den. Hon lär sig rörelserna, minerna, sångerna och danserna och visar upp detta. Först för familjen, sedan ett par vänner och slutligen så gott som hela byn.

Historien är fantastisk fin men också sorglig i och med att barnens mamma övergav familjen när pappan blev rörelsehindrad. Det som händer familjens medlemmar under bokens gång känns också otroligt sorgligt. En kort bok som verkligen rekommenderas!

Originaltitel: On theJelicoe Road

Författare: Melina Marchetta

Land: Australien

Sidor: 351

År: 2006

Baksidestext:

Som elvaåring överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Många år senare hinner historien ikapp henne. Samtidigt väcks gamla konflikter till liv på Jellicoe internatskola, där ännu en i Taylors närhet försvinner och någon återvänder.

Jellicoe Road är en lika vacker som skakande skildring av två generationers vänskapsband, mörka hemligheter och hjärtslitande tragedier. Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum. Parallellt med att Taylor tvingas konfronteras med sitt livs största utmaningar, visar sig ett manuskript innehålla nyckeln till det förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden på något sätt sammanflätade med Taylors?

Berättelsen kan börja.

Omdöme:

Det är farligt när man bara hör bra åsikter om en bok, en bok som alla verkar älska. Ofta blir jag i dessa sammanhang besviken över att boken inte lever upp till de förväntningar som jag byggt upp. Jellicoe Road är ett undantag!

Jag har funderat och funderat på vad det är som jag tycker gör denna bok så bra, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det skulle kunna vara språket som på en gång fängslade mig och som beskriver allt så att läsningen bara flyter på. Jag skulle till och med kunna gå så långt så att jag anser att det känns som om boken sjunger ut texten.

Om det inte är språket så kan det vara en så simpel sak som den enkla handlingen som fängslar mig. Under en period har jag bara läst fantasy eller väldigt tunga böcker. Den här är enkel, vardaglig bok och det finns inga konstigheter. Eleverna går i skolan och leker lekar med varandra. De är kära, olyckliga, äventyrslystna, uttråkade och de har sina egna historier. Denna bok är helt fantastisk!

Originaltitel: Beautiful Dead, Book 4 - Phoenix

Författare: Eden Maguire

Land: England

Sidor: 264

År: 2010

Baksidestext:

Varken döda… eller levande… rör de sig i de odödas gränsland.

Vad är det som händer på Ellerton High? Fyra dödsfall på mindre än ett år. Gåtorna kring Jonas, Summers och Arizonas tragiska dödsfall har fått sin lösning. Turen har kommit till Phoenix och det är med dubbla känslor och ett blödande hjärta som Darina söker sanningen om knivbråket som ändrade hans unga liv.

Hon står inför sitt svåraste beslut, avgörandets stund: Att hjälpa sin älskade Phoenix över till andra sidan är ju att hjälpa honom bort från Darinas egen värld, mot ett slutligt avsked. Eller kan kärleken övervinna döden?

Omdöme:

Det är hemskt att tänka men ÄNTLIGEN är serien slut! Jag fastnade totalt för den första boken om Beautiful Dead men sen tycker jag att det har gått utför. Ändå har jag såklart velat läsa sist boken och veta hur det slutar. Den sista boken hade jag trott skulle bli jättebra, men oj vilken tid det tog att läsa den.

Darina sägs ha hjälpt de andra tre att få ett avslut i de tidigare böckerna, men jag kan inte hålla med om det. Alla böckerna slutar på precis samma sätt: Darina lyckas inte lösa fallet i tid så de tvingas göra tidsresor som ger dem alla svar. Gång på gång, samma sak! Eden Maguire bör inte bli deckarförfattare!

Jag är väldigt negativ till böckerna nu och ber om ursäkt för detta, men jag uppskattade dem inte och kan inte rekommendera dem tyvärr.

Originaltitel: Daddy-Long-Legs

Författare: Jean Webster

Land: USA

Sidor: 239

År: 1912

Baksidestext:

Kära Pappa Långben!

Jag älskar college och jag älskar er, som skickade hit mig. Jag är mycket, mycket lycklig och jag är så uppskärrad varenda ögonblick att jag knappt kan sova. Ni kan inte tänka er hur olika det här är barnhemmet. …

Boken består av den föräldralösa Jerushas personliga och humoristiska brev till sin anonyma välgörare, som hon kallar Pappa Långben. Hon beskriver sina upplevelser och tankar, sin aptit på livet efter alla åren på barnhemmet.

Omdöme:

Temat på bokcirkelonline denna månad var brevroman och boken som fick flest röster heter Pappa Långben av Jean Webster. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om denna bok tidigare och blev otroligt förvånad över att det var en klassiker. På biblioteket fanns boken inte ens i de vanliga hyllorna utan i ett låst rum så att personalen fick hämta den åt mig. Mycket spännande tyckte jag!

Jag blev hur som helst väldigt överraskad av denna bok som handlar om Jerusha som blir skickad från ett barnhem till ett college när hon är 16 år. Det är en av barnhemmets styrelseledamöter som vill förbli anonym som väljer att betala hennes skolgång med det enda kravet att hon varje månad skriver brev till honom och beskriver vad hon lär sig och vad hon hittar på i skolan.

Det är fascinerande att en bok som egentligen inte har någon vidare handling kan bli så omtyckt, för den handlar enbart om hennes vardag och känslor, men jag fastnade på en gång. I och med att boken är skriven i brevform är varje kapitel kort och därmed flyter läsandet på ordentligt. Jag gillade den här boken och kan rekommendera den. På biblioteket stod den på barnavdelningen men eftersom vi får följa henne från 16-22 år så tycker jag att boken är felplacerad och passar bättre till äldre.

Jean Webster som har skrivit boken är tydligen brorsdotter till Mark Twain och gav ut denna bok 1912, 4 år innan hon dog 40 år gammal i barnsäng.