Originaltitel: On the road

Författare: Jack Kerouac

Land: USA

Sidor: 374

År: 1957

Baksidestext:

En ung och oskyldig Sal Paradise följer med den smått galne Dean Mariarty på en hisnande resa fram och tillbaka över USA. I en hedonistisk jakt på frigörelse och förverkligande genom sex, droger och jazz testar de gränserna för den amerikanska drömmen.

På väg, som är en lysande blandning av fiktion och självbiografi, kom att definiera beatgenerationen och blev snabbt en modern klassiker.

Omdöme:

Det finns böcker som man går och tänker på att man ska läsa i flera år men ändå blir det aldrig av. Så har det varit för mig med denna bok. I flera år har jag haft Ulf Lundells bok Jack stående i bokhyllan, men när jag fick höra att namnet kommer av Jack Kerouac och att han hittat inspiration hos honom ville jag så klart läsa På väg först.

Nu när filmen har börjat visas på bio och en kompis ville se den bestämde jag mig för att nu är det dags och det blev den andra boken som fick följa med till Spanien.

Mina känslor för denna bok nu när jag läst den är väldigt splittrade. Egentligen så tycker jag att boken inte har någon vidare handling och inte ger mig någonting, men nu när det har gått ett par dagar kan jag uppskatta den mer. Det som jag gillade mest med boken är språket som är otroligt medryckande och härligt. Karaktärerna är beskrivna på ett sätt som gör att det känns som att jag känner dem allesammans och miljöerna känns efteråt som om jag själv har upplevt dem. Detta gör att det inte spelar så stor roll att handlingen inte fastnar hos mig.

För en gångs skull kan jag faktiskt tycka att filmen är en aning bättre än boken, för jag har faktiskt redan hunnit springa iväg och se den på Grand. En hel del av handlingen var snedvriden i jämförelse med boken, men jag tror ändå att jag uppskattade filmen lite mer.