Originaltitel: L´élégance du hérisson

Författare: Muriel Barbery

Land: Frankrike

Sidor: 346

År: 2006

Baksidestext:

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanska affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Omdöme:

Det var längesedan jag skrattade så mycket under min läsning som jag gjorde till den här boken. Ändå är den inte komisk, inte alls! Det är en allvarlig och mycket filosofisk bok, speciellt Palomas avsnitt. Det är också beklagligt att Madame Michel känner att hon måste visa upp en fasad bara för att hon tycker att den tillhör hennes yrke, men som inte stämmer överens med henne alls. Det som jag inte kunde låta bli att skratta åt är hur mycket Madame Michel anstränger sig för att upprätthålla denna felaktiga bild av sig själv och hennes kommentarer är emellanåt helt fantastiska. Måste också säga det att bokens slut chockade mig totalt och jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka om det. Det var egentligen ett bra slut, men det var inte ett slut jag skulle önskat.

Jag tyckte inte alls om titeln och bokens omslag och var lite skeptisk till att läsa boken från början. Vad glad jag är att jag ändå valde att gå på texten på baksidan. Nu kan jag inte annat än att hålla med om att det är en klockren titel på denna bok. Madam Michel har verkligen en igelkotts elegans!

Kan absolut rekommendera denna bok och även filmen Igelkotten som är baserad på boken. Hyrde den igår och tittade och den var faktiskt lika bra som boken!