I måndags fyllde min pappa 50 år och i minst 5 år har han pratat om att han vill fira sin dag uppe i Dalarna och se en match i Leksands ”nya” ishall. Därför hyrde han en stuga åt hela familjen på Sollerön, som vi alltid besökte när vi var små, denna helg. I söndags var vi på plats i ishallen och såg matchen mellan Leksand och Tingsryd. Alltid när man är på hockeymatch rycks man in i stämningen vilket jag tycker är underbart! Det är riktigt skoj att se matcher på riktigt, men ishockey kan jag inte se på tv. Då är fotboll bättre.

Men i alla fall, vi var på matchen och den var riktigt bra tycker jag, fast de bara spelar i Allsvenskan. Det var gott om målchanser och det var rätt bra med fart flera stunder, även om det gjordes många pinsamma småmissar. De snubblade utan orsak, de missade pucken fullständigt osv. När målet kom in höjdes stämningen än mer och det är riktigt härligt. Leksand har en grymt härlig hejaklack som höll igång hela matchen!

Det enda jag inte gillar med hockey är att vuxna killar ska på varandra och slåss. Vad är meningen med det?! Det är fullt med barn på matcherna och de ser sina största idoler stå och slå med nävarna på motståndaren. Vad ger det för signaler?! Det var några småkillar i 10 års ålder som stod vid staketet där vi satt och så fort de började slåss på isen skrek barnen ”fajt, fajt, fajt” och slog i staketet. Det är inte okej tycker jag! Ta ert ansvar och var bra förebilder för killarna som ser upp till er! Om ni vill slåss kanske ni ska byta till boxning istället. Det borde bli utvisning för dem som slåss tycker jag…

På tal om barnen. De stod nere vid gången där spelarna kom ut från isen mellan uppvärmningen och matchen och barnen räckte fram händerna för att ”high-five”:a spelarna. Alla spelarna räckte upp händerna till dem när de gick ut och ni skulle sett barnens lyckliga ansikten! Två av spelarna kollade ner i backen och bara tryckte sig förbi barnens utsträckta armar. Både när de gick av och på isen. Den ena spelaren slog ändå rekord tycker jag. När matchen var slut åkte spelarna fram till hejaklacken, slog klubborna i isen och tackade sina fans. Inte han. Han åkte runt, runt i en ring bakom de andra. Sedan åkte han iväg för att få en bukett blommor. På vägen ut var denna spelare ensam kvar på isen och alla ropade ”vi vill se ... dansa” om och om igen. Man kanske inte kan begära att han ska börja dansa på isen med blommor i handen, men han åkte av isen utan att så mycket titta upp på sina fans eller göra någon form av hälsning. Tidigare på kvällen hade hejaklacken en ramsa som gick något i stil med ”vi är Leksands IF”. Inte ni är, utan VI är. Det skulle nog denna spelare behöva lyssna lite extra till och komma ner på jorden en aning. Även om han tydligen är sjukt duktig så vet man inte vad som kommer hända härnäst och det finns ingen mening med att uppföra sig på det sättet.

Nä, nu blev det lite hockeyprat och irritation, men jag behövde få ur mig dessa känslor!