Tisdagarna med Morrie

 

Originaltitel: Tuesdays with Morrie

Författare: Mitch Albom

Land: USA

Sidor: 183

År: 1997

 

 

Baksidestext:

 

Morrie Schwartz var Mitch Alboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att leva ända till slutet. Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag – precis som under studieåren. De samtalar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

 

           

Omdöme:

 

I höstas var jag och såg denna fantastiska bok som teater med skådespelarna Lars-Erik Berenett som Morrie och Christian Arin som Mitch. Det var så otroligt bra, tror till och med att det var den bästa teater jag sett! Synd att den har slutat gå för annars tycker jag verkligen att alla borde gå och se den! Boken har stått hemma oläst länge men efter teaterns slut ville jag läsa boken direkt. Och jag blev verkligen inte besviken! Boken var precis lika underbar som jag hade hoppats!

 

ALS måste vara den värsta sjukdomen man kan råka ut för och man riktigt känner hur Morries kropp bryts ned för varje vecka som Mitch kommer och hälsar på honom för deras små samtal. Boken känns otroligt jordnära, verklig, och något som biter fast i en ordentligt. Jag känner inte någon som råkat ut för denna sjukdom tack och lov men vissa av stegen har jag sett hos en annan nära anhörig som lämnade oss i höstas, vilket gjorde att denna bok kändes extra verklig för mig och jag satt flera gånger och lät tårarna rinna. Detta är en bok som jag verkligen rekommenderar och har du inte läst den redan så gör det för det är en bok som verkligen påverkar!

 


Dagen efter...

Idag har jag haft en sådan där "dagen efter"-dag. Ett tag hade jag det ofta, men nu var det längesedan sist och därför hade jag helt glömt av hur jag kan bli. De flesta har "dagen efter fest"-dagar, jag har "dagen efter konsert"-dagar. Vad betyder det då?

Jo, om jag har varit på en konsert som jag verkligen tyckt om och som gjort mig glad och lycklig, eller om det hänt något speciellt på konserten, då kan jag vara uppspelt i flera timmar efteråt och drömma mig tillbaka till detta ögonblick för att uppleva vissa sekvenser om och om igen. Dagen efter konserten blir jag helt tom och undrar om jag ens varit med om detta eller om det bara varit en underbar dröm. Jag försöker tänka bort det och nöja mig med känslan att ja, jag hade en riktigt rolig kväll igår. Tyvärr är detta svårt och istället vill jag uppleva det igen.

Jag vill bara sätta mig på en buss eller tåget eller i en bil och åka till nästa konsert de ska ha för att få uppleva det ännu en gång. Det brukar ta en dag, kanske någon mer i vissa fall, tills jag släppt denna känsla och tomheten försvinner. Hör själv hur konstigt och sjukt det låter, men så fungerar jag haha! Imorgon kommer jag nog redan ha glömt det för då ska jag ta mig till Kastrup och hoppa på flyget till Moskva för att tillbringa ett par dagar med min älskling. Det kommer bli underbart!

NKOTBSB

Igår var jag på konsert på Malmö Arena. Det var NKOTBSB tour som äntligen kommit till Sverige! För er som inte hört det, New kids on the block och Backstreet boys har slagit sig samman för en turné och det kändes verkligen som once in a life time moment som jag absolut inte ville missa.

New kids on the block kan jag inte påstå att jag har speciellt bra koll på. De är ett par år för gamla för mig. Jag kan 2-3 av deras låtar. När jag var 12-13 år brukade jag få en massa kläder från min mormors arbetskamrats dotter som hon hade växt ur. Jag älskade det varje gång för det var bara en massa fina märkeskläder som knappt såg använda ut! I en av dessa påsar låg en t-shirt med just New kids on the block och jag hade ingen aning om vilka de var. Något år senare spelade jag och två kompisar in en skräckfilm där min karaktär skulle ligga mördad i ett badkar med en massa teaterblod. I filmen använder jag denna t-shirt som blev helt förstörd av "blodet". Det är mitt enda minne med denna grupp haha ;)

Backstreet boys å andra sidan blev jag förälskad i första gången jag hörde deras låt på en samlingsskiva jag hade köpt och jag gick och lyssnade på låten om och om igen i min freestyle. Bara det liksom! Snabbt fylldes väggarna med planscher från golv till tak, alla tidningar där de fanns med köptes och varje måndagskväll satt jag som klistrad framför Voxpop för att se om någon ny video skulle visas eller kanske bara en liten nyhet. Varenda skolarbete där det var fritt val gjordes om denna grupp. Jag var så kär i dem! Tyvärr tyckte mina föräldrar att jag var för ung för att gå på deras konserter så jag fick köpa livekonserter på VHS att titta på och drömma mig bort. När jag var 19 år kom de till Sverige igen och jag ringde min kompis som kom upp till mig i Linköping, som jag då bodde i, och vi körde sedan upp till Stockholm för att se dem i Globen. Kommer aldrig glömma denna lycka! Efter det har jag hunnit se dem ytterligare en gång. Jag skulle inte säga att de är mitt favoritband idag då min musiksmak ändrats något, men gammal kärlek rostar aldrig och de betyder fortfarande otroligt mycket för mig!

Konserten igår, den var helt fantastisk! De levererade verkligen och det var full fart från början till slut. Både jag och alla runt omkring blev som tonåringar igen och skrek och försökte nå fram till dem när de kom nära. Skillnaden från konserterna för 10 år sedan och igår är att fansen ändå är äldre och vet vart gränserna går, vilket gjorde att de vågade ta sig ut i publiken och tog till och med med sig några fans upp på scenen. Jag fick möjlighet att röra vid både Brian och AJ från Backstreet boys samt Donnie från New kids när de gick runt ute hos publiken. Senare fick jag chansen att ta både AJ och Jordan i handen. Trots att jag inte lyssnar på dem så mycket längre så kom alla minnen och känslor tillbaka så jag ska inte dölja att några tårar trängde sig fram hur fjantigt det än låter! Jag var så otroligt lycklig och efter konsertens slut kände jag mig så uppspelt så att jag inte kunde somna förrän långt fram på småtimmarna.

De kan sjunga fortfarande och de kan dansa. Publiken skriker, gråter och sträcker sig efter dem fortfarande, även om det är något färre antal i publiken än för tio år sedan. De sviker inte sina fans, och fansen sviker inte dem. Hela situationen och stämningen gör det till en fantastisk konsertupplevelse och jag längtar så efter att de ska komma tillbaka och göra en ny spelning i Sverige, för jag kommer absolut vara på plats igen!

Tänkte bjuda på ett litet bildregn för er som är intresserade!


Doktor Glas

I helgen var en av mina bästa vänner på besök hos mig. Var så mysigt! Vi har en gemensam favorit: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. När jag såg att den just nu spelas på Dramaten för endast 100 kr ringde jag Emelie på en gång och hon bokade tåg till Stockholm.

I lördags var vi på plats och såg Krister Henrikssons fantastiska monolog. Glas är läkare och får en dag besök av prästfrun Helga Gregorius som bekänner att hon har börjat känna avsky för sin make Pastor Gregorius. Därför ber hon Doktor Glas hjälpa henne genom att tala om för Pastorn att hans fru har fått en sjukdom som gör att han måste låta sin fru vara och inte utnyttja sina rättigheter. Pastorn gillar det inte, men accepterar det. Det tar inte lång tid innan Helga är tillbaka hos Glas och berättar att Pastorn våldfört sig på henne. Doktor Glas blir då fast besluten att hjälpa Helga till varje pris. Till saken hör den att under denna tid har Doktor Glas börjar förälska sig i Helga och för att rädda henne kan han bli tvungen att döda Pastor Gregorius. Men är det rätt att döda någon för att rädda någon annan?

Vi var oerhört fundersamma om hur det skulle bli att se denna som en monolog eftersom vi båda ändå tycker att både Helga och Gregorius har betydande roller. Vi hade inte behövt vara oroligt för det gick alldeles utmärkt med bara Doktor Glas. Jag har alltid tyckt att Krister Henriksson har varit lite obehaglig och har inte gillat honom. Vad jag tar tillbaka allt jag kännt och sagt! Han är en helt fantastisk skådespelare och han var otroligt duktig på att visa olika karaktärer. Jag imponeras verkligen av att någon lyckas hålla 1 1/2 timmes monolog och komma ihåg alla repliker helt själv och till och med kunna förmedla dem på ett sådant sätt som han gjorde här. Efter pjäsens slut fick han stående ovationer och det var han verkligen förtjänt av. Den spelas bara 23 och 24 mars också men jag kan verkligen rekommendera er till att ta er till Dramaten och titta på Doktor Glas!


Barnen ifrån Frostmofjället


Just ni spelas Barnen ifrån Frostmofjället på Stadsteatern Skärholmen. Jag var där i helgen och jag måste säga att det var en av de bästa pjäser jag någonsin sett!

Pjäsen handlar om fem barn, vars föräldrar dött, som måste fly från sitt hem för att inte bli tagna av kommunen och säljas på auktion. Det är vinter och kallt och de är väldigt fattiga så det fanns inte speciellt mycket mat att ta med sig. På deras vandring möter de både väldigt snälla och väldigt elaka människor. Med dem finns hela tiden deras get, Gullspira, som ger dem lite mjölk, värme och trygghet. De är alla på jakt efter ett nytt hem, som faktiskt ska kännas som ett hem, och förhoppningen är att de allasammans ska kunna hålla ihop. Pjäsen är baserad på boken med samma namn, skriven av Laura Fitinghoff 1907.

Berättelsen gjordes till film på 40-talet och när jag var liten tyckte jag att den gamla svartvita filmen var helt fantastsk, trots att den är otroligt deprimerande och lite otäck. Pjäsen rekommenderas från 9 år, något jag tyckte var lite lågt efter vad jag kom ihåg från filmen, och på teatern i lördags var det fullt av småbarn med sina föräldrar och mor- och farföräldrar. Jag är glad att de inte hade gjort pjäsen barnslig för det, för den var så mörk som jag mindes den, men de hade gjort den så otroligt bra så att barnen satt helt stilla och verkligen lyssnade hela tiden.

Robert Fux som geten Gullspira

Det abosolut bästa enligt mig var hur de lyckats göra geten Gullspiras roll. Hon spelades av Robert Fux och jag har aldrig tidigare sett en så fantastisk transa-get! Robert lyckades verkligen få oss i publiken att förstå Gullspiras kärlek för barnen och hur hon ser på sig själv. Vilken roll hon har i denna lilla syskonskara. Måste också säga att alla skådespelarna var otroligt duktiga och lika så Niklas Brommare som ansvarade för musiken. Otroligt skicklig!

Priset för att se denna teater är 70 kr för vuxna och 40 kr för barn och då ingick ändå en frukt och en juice i pausen. Helt otroligt! Jag tycker att alla som har möjlighet att ta sig ut till Skärholmen ska gå och se denna pjäs för jag kan starkt rekommendera den!

Batman Live

I lördags kväll var jag, Emma, Matilda och Maria i Globen och tittade på Batman Live. Vi bokade biljetter för flera månader sedan och jag har verkligen väntat på att få se det här. Jag är absolut inget Batman-fan och har bara sett en enda film och har ingen koll alls, men jag älskar musikaler, konserter och teater och detta var ju något av en blandning av allt möjligt, och därmed ett måste att se! Teater, cirkus, dans och bio.
Allihop var otroligt duktig och jag var helt inne i föreställningen! Scenen var otroligt snygg, och de hade många coola effekter. Scenerna ändrades hela tiden mellan olika platser på ett proffsigt sätt och det var gigantiska föremål till deras rekvisita. Det var bra lösningar för allting! Otroligt bra gjort, MEN, det var en familjeunderhållning och jag tyckte att det gjorde att allting framställdes lite annorlunda. Det fick ju inte vara för våldsamt, och när jag tänker på Batman så är det en av de mörkaste superhjälteberättelserna. Den var bra, men jag hade ingen wow-känsla när jag gick därifrån. Var nog lite besviken, även om jag gillade det. Blandade känslor.

Det här klippet visar bra hur det faktiskt var!

Red Hot Chili Peppers

Igår kväll var jag och Matilda i Globen och tittade på Red Hot Chili Peppers. Fantastisk bra konsert! Förbandet, Femi Kuti, tyckte jag däremot inte om alls! Visst, de hade ett skönt gung ibland men låtarna var alldeles för långa och stirriga för mig. Var så skönt för huvudet när de var klara!
Bild från Globens hemsida inför konserten
Jag har inte lyssnat på RHCP på flera, flera år. När deras album Californiacation släpptes 1999 lyssnade jag på det väldigt mycket! Matilda hade skivan så antingen lyssnade vi på den hemma hos henne eller så lånade jag skivan för att kunna lyssna lite extra. 2003 köpte jag deras Greatest Hits, men efter det har jag inte lyssnat på dem alls! Vilket misstag! De är otroligt duktiga och jag fullkomligt älskar Anthony Kiedis röst! Kommer plocka fram skivan ur CD-hyllan nu och den kommer gå varm här hemma!
Vi satt högt upp och tydligen får man inte ha med sig stora kameror så jag fick lämna in den i förvaringen och bara fota med mobilen. Blev inte så bra bilder men jag bjuer på denna ändå.
Tycker det är otroligt mäktigt när man ser så stora band, och speciellt när man började lyssna på dem för så många år sedan! Hela Globen var så gott som fullsatt och stämningen var fantastisk! Det är helt otroligt att de spelat ihop i 28 år nu! De hade alltså redan spelat ihop i 3 år när jag föddes. Helt galet! De har allesammans en otrolig enerig på scenen och ändå skiljer det bara 1 år på dem och min pappa. Ändå har de levt väldigt hårda liv! Jag hoppas att de fortsätter ett tag till för jag hade inte sagt nej till att se dem live igen!

Rött

Har ju glömt att berätta om teatern jag var på för ca 2 veckor sedan. Min kompis Emma hörde av sig dagen innan och undrade om jag ville se Rött med Albin Flinkas och Etienne Glaser på Liljevalchs konsthall. Det skulle vara sista föreställningen och Emma tycker väldigt mycket om Flinkas och ville se den så självklart följde jag med, utan att veta någonting om pjäsen.
Pjäsen utspelar sig på slutet av 50-talet i målaren Mark Rothkos ateljé där den nya assistenten Ken precis har börjat jobba. Ken målar själv och har stor respekt för Rothko och lyssnar på allt han säger. Rothko har fått en beställning från en fin restaurang om att göra ett par tavlor dit. Rothko vet vad han vill och tycker och är väldigt öppen med det, något som Ken får svårt att acceptera ju längre tiden går. Ska han våga säga vad han själv tycker, och ska han våga visa sin egen tavla för Rothko?
Bild från Statsteaterns hemsida
Jag tycker att det är en fantastisk upplevelse att gå på teater och att biljetterna på Stadsteatern kostar mindre än de flesta biobiljetter gör det ännu bättre. Denna pjäs var som sagt inne på Liljevalch konsthall, vilket gjorde den väldigt speciell. Jag tycker det var en bra plats att ha det på, men många klagade på att ekot gjorde att de inte hörde något. De satt i och för sig längre bak än vad vi gjorde och var 30-40 år äldre än oss. Det var bara två skådespelare i pjäsen och de var otroligt duktiga! Själva pjäsen var sådär. Den första halvan var otroligt seg så jag höll på att somna, men sen tog den sig mot slutet och fick fram många bra poänger som var tänkvärda!

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!