Originaltitel: We need to talk about Kevin

Författare: Lionel Shriver

Land: USA

Sidor: 440

År: 2003

Baksidestext: Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar.

Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin, som hon inte längre lever med. Äntligen ska hon få ge sin version av hur hon upplevt Kevins uppväxt, och hon gör det med svart humor och en nykter blick.

Omdöme:

Idag har den här berättelsen biopremiär och jag hade som plan att se den, men det får bli nästa vecka då jag är hemma sjuk. Hur som helst så har jag nu läst boken efter att den stått oläst i min bokhylla i flera år!

Till att börja med hade jag svårt att komma in i boken och när jag förstod att den inte är verklighetsbaserad blev jag lite irriterad. Det har hänt flera händelser som denna på skolor i USA, så det hade varit intressant att läsa en verklig berättelse ur en mammas perspektiv. Jag blev väldigt irriterad på mamman i början, för hon känns inte alls trolig.

Efter ett tag kunde jag släppa detta och hade istället väldigt svårt att slita mig ifrån boken. Den blev oerhört spännande och väldigt otäck. Boken känns välskriven och fängslande.

Bokens slut listade jag ut redan ett par sidor in i boken, så jag blev inte så förvånad som jag läst att andra blivit. Om det inte hade varit för den sega starten och att mamman kändes så overklig i början, hade den här boken fått högsta betyg. Tyvärr drog dessa saker ner betyget en aning.

Det ska bli otroligt spännande att se filmen nu. Undrar om jag kommer våga titta? Återkommer med tankar om den nästa helg.