Mitt namn är röd
Originaltitel: Benim Adim Kirmizi
Författare: Orhan Pamuk
Land: Turkiet
Sidor: 481
År: 1998
Baksidestext:
En snöig vinterdag 1591 mördas en miniatyrmålare vid sultan Murad III:s hov i Istanbul. Senare mördas även ateljéns mästare. Sultanen har i hemlighet beställt en illuminerad bok med sitt porträtt i den nya venetianska stilen, en styggelse i de rättrognas ögon. Det står snart klart att mördaren måste sökas i miniatyrmålarnas egen krets.
Mordgåtan är sammanvävd med en passionerad kärlekssaga. Den berättar om den unge målaren Karas kärlek till mästarens vackra dotter som är mor till två söner och vars make inte har återvänt från kriget mot perserna. Hon söker en man, en far till sina barn, och beskydd i ett förtryckt samhälle.
På ett annat plan är romanen en berättelse om idéer. Det osmanska riket har nåtts av renässansens konstnärliga ideal. De rättrognas röster mullrar i mörkret. Men miniatyrmålarnas mästare har blivit betagen av de venetianska målarnas individuella personteckning. Han driver därför sina lärlingar att bryta mot de regler som den traditionella stilen föreskriver. Häri ligger också mordgåtans lösning.
Mitt namn är röd är en roman om det konstnärliga skapandets villkor och det dagliga livets krav. Den värnar om rätten till personlig stil och identitet i en värld av kulturella konventioner och religiöst förtryck.
Omdöme:
Jag brukar ha svårt för böcker där det är fler än två olika berättare. I den här boken vet jag inte ens hur många olika personer, färger eller saker som fick berätta. Jag hängde inte med alls och efter att ha plågat mig igenom halva boken började jag för första gången någonsin skumma mig igenom en bok. Orkade helt enkelt inte lusläsa den som jag i vanliga fall alltid gör.
Texten på bokens baksida låter verkligen lockande, men nu när jag läst boken så tycker jag den inte stämmer överens alls. Har jag verkligen läst den här boken? Känner inte igen det alls… Orhan Pamuk är säkert en duktig författare, men hans berättarteknik fungerar inte alls för mig så tyvärr blir det lägst betyg för denna boken.
Invasion! Pjäser Noveller Texter
Originaltitel: Invasion! Pjäser Noveller Texter
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Land: Sverige
Sidor: 248
År: 2008
Baksidestext:
Invasion! visar en ny sida av Jonas Hassen Khemiri: pjäsförfattaren, krönikören, novellisten. Här möter vi en rad oförglömliga khemiriska hjältar: Vanya, världens mest sexuellt erfarna parkleksaksarbetare. Harley, som lever som bäst när hon svajar över broräcken och lovar att aldrig bli som vi andra. Legosoldater i fontänflätor, magiska drakar och pianoterrorister. Och så den gåtfulle multitalangen Albulkasem, på rymmen från Carl Jonas Love Almqvist.
Omdöme:
Temat på bokcirkelonline nu i februari var dramatik och då jag läst de mesta gamla klassikerna ville jag läsa ny dramatik. Satt och sökte runt och hittade just denna bok som jag sedan nominerade. Det var fler som blev intresserade av boken vilket gjorde att det blev månadens bok. Vad jag ångrar min nominering nu i efterhand!
Ett par av novellerna var okej, men de två pjäserna gillade jag inte alls! Jag förstod inte riktigt vad som var tanken med dem och stressade mig igenom texten istället. Temat på hela boken var utsatta och en aning udda människor, men det hände inte riktigt något med det. Nej, jag förstod inte dessa pjäser och behöver nog se dem, istället för att läsa dem, för att förstå. Tyvärr inget som jag rekommenderar.
Den lilla prinsessan
Min statistik idag jämfört med andra dagar i veckan har varit en aning högre (även om det inte är så många), vilket jag tror beror på att ni förväntar er ett inlägg om den lilla prinsessans födelse. Självklart ska jag kommentera det!
6.55 vaknade jag idag helt av mig själv och jag gjorde något jag aldrig brukar göra annars. Titta på min mobil. Både på twitter, facebook och aftonbladet meddelades jag att prins Daniel skulle hålla en presskonferens kl 7. Det är inte ofta jag flyger upp så fort ur sängen.
Nyheten från hovets hemsida
Satt framför tv:n och åt frukost och tittade och måste säga att jag självklart storgrät efter nyheten om vår nya lilla prinsessa. Daniel hanterade pressen otroligt bra och det syntes verkligen hur berörd han var av detta! Stor lycka för den lilla familjen nu!
Jag trodde jag skulle få känna av pulsen i stan efter födseln med tanke på att jag jobbar så nära slottet. Tyvärr är jag hemma sjuk idag, men har jobbat hemifrån och suttit i möte hela dagen. Men jag har inte följt det här alls på samma sätt som förlovningen och bröllopet. Först ikväll har jag suttit och läst bloggar, tidningar och självklart tittat på det extrainsatta programmet på kanal 7 ikväll. Men jag hörde faktiskt de 42 salutskotten hela vägen hem, 5 kilometer bort!
Första bilden på familjen togs av hovet och presenterades på Kungahusets facebooksida
Prins Daniel ska ha en stor eloge för att han informerade oss redan 2,5 timme efter förlossningen och gjorde det på ett så snyggt sätt. Sen tycker jag att det är otroligt kul att hovet själva tog första bilden på nya lilla familjen och publicerade den på facebook. Nu behöver inte tidningarna jaga dem på samma sätt om första bilden. Otroligt modern kungafamilj har vi som använder facebook på detta sätt! Stort grattis till Kronprinsessan och Prinsen för deras lilla Prinsessa! Hoppas ni får njuta ordentligt i lugn och ro!
Extremt högt och otroligt nära
I söndags när jag kände mig frisk efter förra veckans feber hade jag tröttnat på att sitta hemma och åkte därför iväg och gick på bio under dagen. Det blev Extremt högt och otroligt nära med bland annat Tom Hanks, Sandra Bullock och Max von Sydow. Visste inte så mycket om filmen, men gillar Tom Hanks så jag chansade, vilket visade sig vara ett bra val.
Filmen handlar om Oscar, 10 år, som förlorar sin pappa 11 september. Han och hans pappa stod varandra väldigt nära och förlusten blir enorm. En dag när han är i sin pappas klädkammare hittar han ett kuvert med en nyckel. Han är säker på att hans pappa ville att han skulle hitta låset där nyckeln passar. Han har en ledtråd: Black. Detta gör att han letar upp alla med namnet Black som bor i New York och gör ett system för att hinna träffa alla tills han hittar låset.
Filmen är otroligt varm, sorglig och vacker. I början kan den uppfattas som lite seg, men det tar inte lång tid innan man kommer in i den och när filmen var slut satt jag kvar en stund för att tårarna skulle hinna sluta rinna och för att bara ta in filmen. Kan verkligen rekommendera er att se filmen! Själv gick jag hem och beställde boken som är skriven av Jonathan Safran Foer.
Vi måste prata om Kevin
Originaltitel: We need to talk about Kevin
Författare: Lionel Shriver
Land: USA
Sidor: 440
År: 2003
Baksidestext: Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar.
Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin, som hon inte längre lever med. Äntligen ska hon få ge sin version av hur hon upplevt Kevins uppväxt, och hon gör det med svart humor och en nykter blick.
Omdöme:
Idag har den här berättelsen biopremiär och jag hade som plan att se den, men det får bli nästa vecka då jag är hemma sjuk. Hur som helst så har jag nu läst boken efter att den stått oläst i min bokhylla i flera år!
Till att börja med hade jag svårt att komma in i boken och när jag förstod att den inte är verklighetsbaserad blev jag lite irriterad. Det har hänt flera händelser som denna på skolor i USA, så det hade varit intressant att läsa en verklig berättelse ur en mammas perspektiv. Jag blev väldigt irriterad på mamman i början, för hon känns inte alls trolig.
Efter ett tag kunde jag släppa detta och hade istället väldigt svårt att slita mig ifrån boken. Den blev oerhört spännande och väldigt otäck. Boken känns välskriven och fängslande.
Bokens slut listade jag ut redan ett par sidor in i boken, så jag blev inte så förvånad som jag läst att andra blivit. Om det inte hade varit för den sega starten och att mamman kändes så overklig i början, hade den här boken fått högsta betyg. Tyvärr drog dessa saker ner betyget en aning.
Det ska bli otroligt spännande att se filmen nu. Undrar om jag kommer våga titta? Återkommer med tankar om den nästa helg.
Världen häftigast liveframträde?
I
dagens lucka den andra december hade jag med Beyoncés liveframträde från The Billboard Music Awards 2011 som jag tycker är det absolut häftigaste liveframträdandet som jag någonsin sett. Jag trodde inte att det var möjligt att slå detta, men jag hittade precis ett klipp från Super Bowl där Madonna visar vilken otroligt duktig och cool kvinna hon är och jag satt bara och gapade de första minutrarna och sedan rann både tårarna och håret på armarna reste sig! Trots att jag aldrig varit ett Madonna-fan, även om jag gillat många av hennes låtar, har jag tidigare sagt att Michael Jackson var King of pop men Madonna är verkligen the Queen of pop! Det visar hon verkligen i detta klipp.
Det här är ett långt klipp, men ta er tid att titta på detta mästerverk. Det är helt otroligt!
Alla hjärtans dag!
Igår var det alla hjärtans dag vilket jag för första gången på jag många, många år inte brytt mig om speciellt mycket. Det var bara dagen innan jag kom på att det var och med tanke på all reklam som brukar finnas i butikerna inför denna dag måste jag varit blind. Det kändes inte roligt i år när inte Joakim kunde vara hemma. Det var första gången sedan vi träffades för 6 år sedan som vi inte firar denna dag tillsammans!
Igår eftermiddag ringde min telefon på jobbet och jag fick veta att jag hade ett blombud i receptionen. Sprang ner direkt och hittade en underbart fin bukett från min älskling! Han vet verkligen vad jag tycker om efter dessa år! Buketten var fylld med olika röda blommor och i förpackningen låg också två strutar från Åre chokladfabrik med chokladkola som var fantastiskt god! Jag älskar choklad och jag älskar rött så han hade verkligen prickat rätt! Lite senare upptäckte jag också att kortet till buketten var med orkidéer, en annan av mina absoluta favoriter!
Tack finaste älsklingen för att du lyste upp min dag! Älskar dig och längtar efter dig!
Blixten förstörde den fina buketten lite, men ni kan ändå se vilka sorters blommor det var i buketten.
Så otroligt fin är den!
Helgens date
I helgen hade jag bokat in en date. Med mig själv! Sedan jag började jobba har jag inte haft någon ork till att hitta på något speciellt på vardagskvällarna. Det har på sin höjd blivit
något biobesök. Helgerna har varit fullbokade med att antingen umgås med mina fina vänner eller hälsa på hos den ena eller den andra. Jag har inte riktigt hunnit ta hand om mig själv, vilket ju faktiskt var mitt ena nyårslöfte att jag skulle bli bättre på.
I fredags efter jobbet åkte jag därför hem, lagade lite mat och bäddade ner mig i soffan och läste bok och tittade på film. Detta är i och för sig något som jag gör väldigt ofta, men det var en helt annan känsla av att veta att jag dagen därpå inte hade några måsten! Senare på kvällen startade jag även bastun som jag satt och kopplade av i ett tag. Helt underbart!
På lördagen fixade jag till en riktig lyxfrukost med värmda frallor och gott te som jag satte mig i soffan för att avnjuta under tiden jag läste en bok, fortfarande i pyjamas. Framåt lunch gjorde jag mig i ordning och åkte ut till Heron City och åt lunch innan jag åkte till Skärholmen. Inne i köpcentret var det denna dag en talangtävling med Niclas Wahlgren som konferencier och bland annat Andreas Weise i juryn. Stod och lyssnade på det en liten stund och blev så otroligt imponerad över vilka talanger som finns! Det var bland annat en fjortonårig tjej som hade en helt fantastisk röst! Tyvärr hann jag inte lyssna på det så länge för jag skulle gå på teater. Jag har, som jag skrev i inlägget nedan, varit och tittat på Barnen ifrån Frostmofjället. Ja, helt själv! Och den var helt fantastisk!
Efteråt åkte jag hem, tog ut Ninja en runda och parkerade mig sedan i soffan för resten av kvällen. Hade skurit upp en massa olika meloner och ananas, hade vindruvor, kex, ostar och marmelad och en stor skål räkor som jag smaskade på till melodifestivalen. Helt fantastisk dag verkligen!
Söndagen fortsatte lika härligt. Jag hade tänkt att jag skulle ta en shoppingrunda, men när väl söndagen kom hade jag ingen lust med det längre utan åkte bara in en runda till stan för att handla mat till Ninja och så tog jag en fika på Gunnarssons. Efter lunch tog jag en långpromenad med Ninja i den underbara solen medans jag lyssnade på ljudbok. På eftermiddag sov jag ett par timmar i soffan (hur ofta brukar jag kunna tillåta mig själv det?!) och sen blev det tacos framför en bra film.
Det har varit en helt fantastisk helg och jag har kunnat koppla av fullständigt. Även om jag ofta vill ha andra runt omkring mig så trivs jag i mitt eget sällskap då och då och även om det kändes lite konstigt att gå på teater själv så var jag så nöjd att jag hade gjort det efteråt. Kommer definitivt att ha en sådan här helg snart igen!
Barnen ifrån Frostmofjället
Just ni spelas
Barnen ifrån Frostmofjället på Stadsteatern Skärholmen. Jag var där i helgen och jag måste säga att det var en av de bästa pjäser jag någonsin sett!
Pjäsen handlar om fem barn, vars föräldrar dött, som måste fly från sitt hem för att inte bli tagna av kommunen och säljas på auktion. Det är vinter och kallt och de är väldigt fattiga så det fanns inte speciellt mycket mat att ta med sig. På deras vandring möter de både väldigt snälla och väldigt elaka människor. Med dem finns hela tiden deras get, Gullspira, som ger dem lite mjölk, värme och trygghet. De är alla på jakt efter ett nytt hem, som faktiskt ska kännas som ett hem, och förhoppningen är att de allasammans ska kunna hålla ihop. Pjäsen är baserad på boken med samma namn, skriven av Laura Fitinghoff 1907.
Berättelsen gjordes till film på 40-talet och när jag var liten tyckte jag att den gamla svartvita filmen var helt fantastsk, trots att den är otroligt deprimerande och lite otäck. Pjäsen rekommenderas från 9 år, något jag tyckte var lite lågt efter vad jag kom ihåg från filmen, och på teatern i lördags var det fullt av småbarn med sina föräldrar och mor- och farföräldrar. Jag är glad att de inte hade gjort pjäsen barnslig för det, för den var så mörk som jag mindes den, men de hade gjort den så otroligt bra så att barnen satt helt stilla och verkligen lyssnade hela tiden.
Robert Fux som geten Gullspira
Det abosolut bästa enligt mig var hur de lyckats göra geten Gullspiras roll. Hon spelades av Robert Fux och jag har aldrig tidigare sett en så fantastisk transa-get! Robert lyckades verkligen få oss i publiken att förstå Gullspiras kärlek för barnen och hur hon ser på sig själv. Vilken roll hon har i denna lilla syskonskara. Måste också säga att alla skådespelarna var otroligt duktiga och lika så Niklas Brommare som ansvarade för musiken. Otroligt skicklig!
Priset för att se denna teater är 70 kr för vuxna och 40 kr för barn och då ingick ändå en frukt och en juice i pausen. Helt otroligt! Jag tycker att alla som har möjlighet att ta sig ut till Skärholmen ska gå och se denna pjäs för jag kan starkt rekommendera den!
Tävling hos Bokmärkt
Jag brukar inte vara med i så många tävlingar, men nu hittade jag en där det var ett par böcker som jag väldigt gärna skulle vilja vinna. Gå in
här på Bokmärkts kvitt eller dubbelt. Själv har jag valt Brevet från bruten horisont av Calle Brunell (Häftad) och Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg (Pocket) om jag vinner. Har läst om dessa tidigare och de verkar bra tycker jag!
Den stygga flickans rackartyg
Originaltitel: Travesuras de la niña mala
Författare: Mario Vargas Llosa
Land: Peru
Sidor: 326
År: 2006
Baksidestext: De är femton när de träffas första gången i Limas burgna villastad Miraflores i början av femtiotalet. Lily, ”den lilla chilenskan”, är fräck och framfusig och bäst på att dansa mambo. Ricardo, medelklassynglingen, blir handlöst och hjälplöst förälskad, men avvisas av den flyktiga Lily.
Ödet vill att deras vägar korsas många gånger under de kommande decennierna, på platser runtom i världen: Paris, Tokyo, London, Madrid och Havanna. Varje gång blir Ricardo lika förälskad i Lily igen – men själv älskar Lily sin frihet och den trygghet som bara pengar och makt kan ge.
Omdöme:
Jag älskar när en bok slår ner alla mina fördomar som jag haft om den och totalt överraskar mig. Det var precis vad som hände när jag läste den här boken! Nobelpriset i litteratur går till författare som antingen skriver väldigt tråkiga och ofta politiska böcker eller skriver på ett sätt som gör att läsarens intelligensnivå måste vara en aning högre än genomsnittet för att förstå boken över huvud taget. Det är lite min personliga åsikt. Inte minst efter att jag fick det lite bekräftat när jag precis läst Pesten.
Den här boken är i och för sig en aning politisk genom att man hela tiden återkommer till Perus styrelseskick, men det är absolut inte någon stor del av boken. Resten av handlingen tycker jag är långt ifrån tråkig. Jag var aldrig beredd på vad som skulle hända härnäst och vad den stygga flickans nästa rackartyg skulle vara.
Ricardo, bokens huvudperson, har kvar sina känslor för ”Lily” hela livet och det spelar ingen roll hur många gånger som hon sårar honom. Han förlåter henne alltid och blir för en liten tid lyckligare än vad han någonsin har varit. Jag tycker lite synd om honom att han bara inte kan släppa henne och gå vidare med sitt liv. Samtidigt verkar han ha funnit sig i att bli behandlad som skit och till och med vara lycklig ändå. Jag blir mer irriterad på den stygga flickan som gång på gång bryter ner dem som tycker om henne och bara en liten bit in i boken har jag släppt alla tankar på att försöka lista ut vad hon ska ta sig för nästa gång. Det går aldrig att gissa för hon kan verkligen göra vad som helst!
”Mycket vill ha mer” passar verkligen in på den stygga flickan, eftersom detta är det enda hon strävar efter i livet. Att träffa någon som är rikare än den rika man som hon just då har sällskap med. Ricardo däremot har haft ett mål i livet: att flytta till Paris och bo där hela livet och försörja sig på det han tycker om. Dessa olika synsätt på meningen med livet kolliderar gång på gång och det är just därför den stygga flickan sårar Ricardo.
Boken var svår att lägga ifrån sig just av den orsaken att jag aldrig visste vad som skulle hända härnäst. Vargas Llosa har skrivit på ett väldigt öppet, beskrivande men ändå enkelt sett vilket jag verkligen uppskattar. Efter att ha läst boken förstår jag varför han fått Nobelpriset och jag ser verkligen fram emot att ta mig an Bockfesten som står här hemma i bokhyllan!
