Originaltitel: Pepparkakshuset

Författare: Carin Gerhardsen

Land: Sverige

Sidor: 324

År: 2008

Baksidestext:

En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se den dystra figuren som följer efter honom.

På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa där ute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i Hammabyserien, en ny deckarserie med täta, gastkramande intriger och överraskande vändningar. När boken är slut önskar läsaren bara att berättelsen ska fortsätta och det gör den.

Omdöme:

Ojojoj vad jag störde mig på karaktärerna i denna bok stor del av tiden. De var arroganta lite elaka och ingenting påverkar dem utan de är helt känslolösa allesammans, vilket jag har otroligt svårt för. Men, jag kunde ändå inte tycka att boken var dålig för fallet som Hammarbypoliserna arbetar med är otroligt intressant och även om man hela tiden vet vem som är mördaren så är morden fruktansvärt utförda och i alla fall jag mådde dåligt när jag läste dem. Kombinationen hemska karaktärer men otäck handling borde ge ett medelbetyg på denna bok, men slutet är så otroligt överraskande! Detta gjorde att jag på sista sidorna började imponeras över vilken skicklig författare Carin Gerhardsen är och hur bra boken faktiskt var. Jag är otroligt imponerad av den nu och vill gärna läsa de övriga. Förhoppningsvis kan jag tycka om karaktärerna mer i de övriga böckerna!