Originaltitel: Harens år

Författare: Arto Paasilinna

Land: Finland

Sidor: -

År: 1975

Baksidestext:

Journalisten Vatanen lever i ett vakum av tristess, alkoholism och äktenskapliga bekymmer när han reportagebil kör på en harunge och ödet utser honom att rädda den till livet. Med den sargade harkroppen i sina händer överväldigas Vatanen av känslor, så starka att det inte bara tränger undan hans leda och uppgivenhet utan också förmår honom att slita banden till det vardagsliv, låst av rutiner, som är tristessens upphov. I en känsla av befrielse ger sig Vatanen med haren i famnen ut på en odyssé i det finska landskapet. Förenade av ett ömsesidigt beroende hamnar de i dramatiska situationer, som en förödande skogsbrand och en militärmanöver som utvecklas till dödligt allvar. Efter att ha förirrat sig över gränsen till Sovjetunionen fängslas de, och därmed blir historiens upplösning lika överraskande som dess förlopp.

Arto Paasilinnas roman är ett fascinerande yttre och inre äventyr, en mötesplats för psykologisk romankonst, levande naturskildring och folklig skröna.

Omdöme:

Jag har haft en riktig lässvacka under sista kvartalet och mycket beror på att jag lyckades hitta otroligt många dåliga böcker som jag bara önskade skulle ta slut någon gång. Harens år var en av dessa böcker. Jag har hört oerhört mycket bra om Arto Paasilinna och har därför längtat efter att läsa något av honom. Att följa en hare en hel bok var dock inget för mig… Jag får ge en annan av hans böcker en chans istället.