Originaltitel: Kaffe med rån

Författare: Catharina Ingelman-Sundberg

Land: Sverige

Sidor: -

År: 2012

Baksidestext:

Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har de långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Omdöme:

Vilken härlig feel-good-bok detta är! Jag satt och lyssnade på den på jobbet och satt emellanåt och skrattade högt vid mitt skrivbord åt dessa pensionärers tokiga idéer. Uppläsare är Helge Skoog vilket jag tror gjorde boken ännu bättre än den kanske var. Jag tycker han har en fantastisk berättarröst och han hade en röst för varje karaktär vilket gjorde det otroligt levande. (Ett litet smakprov finns längst ner i inlägget.)

Boken är otroligt underhållande, men det ligger en liten ton av samhällskritik i botten vilket jag tycker är fantastiskt. Dessa gamla människor som förtjänar det bästa efter ett hårt liv ska inte behöva bli behandlade som de blir på ålderdomshemmet och tanken att det kanske är bättre på fängelset är det många människor i Sverige som tror. Men även om det kanske är bättre mat där och att de får komma ut mer så finns det saker som inte är så bra där heller.

Pensionärernas planer är det som jag tycker är roligast i boken. De kommer på så galna idéer, men det fungerar vilket gör det ännu roligare. Som till exempel när de drogar ner alla i bastun på Grand Hotell eller målar dit lite saker på tavlorna de tagit från museet för att ingen ska hitta dem.

Jag tyckte mycket om denna bok och vill gärna läsa något mer ifrån Catharina Ingelman-Sundberg!

Originaltitel: Pepparkakshuset

Författare: Carin Gerhardsen

Land: Sverige

Sidor: 324

År: 2008

Baksidestext:

En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se den dystra figuren som följer efter honom.

På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa där ute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i Hammabyserien, en ny deckarserie med täta, gastkramande intriger och överraskande vändningar. När boken är slut önskar läsaren bara att berättelsen ska fortsätta och det gör den.

Omdöme:

Ojojoj vad jag störde mig på karaktärerna i denna bok stor del av tiden. De var arroganta lite elaka och ingenting påverkar dem utan de är helt känslolösa allesammans, vilket jag har otroligt svårt för. Men, jag kunde ändå inte tycka att boken var dålig för fallet som Hammarbypoliserna arbetar med är otroligt intressant och även om man hela tiden vet vem som är mördaren så är morden fruktansvärt utförda och i alla fall jag mådde dåligt när jag läste dem. Kombinationen hemska karaktärer men otäck handling borde ge ett medelbetyg på denna bok, men slutet är så otroligt överraskande! Detta gjorde att jag på sista sidorna började imponeras över vilken skicklig författare Carin Gerhardsen är och hur bra boken faktiskt var. Jag är otroligt imponerad av den nu och vill gärna läsa de övriga. Förhoppningsvis kan jag tycka om karaktärerna mer i de övriga böckerna!

Originaltitel: Isprinsessan

Författare: Camilla Läckberg

Land: Sverige

Sidor: -

År: 2003

Baksidestext:

Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för längesedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.

I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och låter morden växa fram ur småstadsandans främre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert…

Omdöme:

Jag har länge känt att jag borde läsa någonting av Camilla Läckberg eftersom hon ändå är en av våra största deckarförfattare just nu. Tyvärr blir det då så att man har lite för höga förväntningar. Boken började väldigt spännande tycker jag, men jag fastnade inte speciellt mycket för någon av karaktärerna och jag kan egentligen inte säga varför det blev så. Ändå kan jag nog tänka mig att ge ännu en bok i serien en chans.