Originaltitel: Beautiful Creatures

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl

Land: USA

Sidor: 563

År: 2009

 

 

Handling:

 

Ethan Wate är trött på Gatlin där det aldrig händer något nytt och han bara väntar på den dagen han kan åka därifrån. Hans mamma dog i en olycka ett år tidigare och efter det har hans pappa stängt in sig i sitt arbetsrum där han sover på dagarna och skriver på en bok på nätterna. Istället finns Amma i huset och tar hand om Ethan på bästa sätt.

 

En dag börjar det en ny tjej i skolan, Lena Duchannes, som Ethan känner igen från den dröm som han haft varje natt sedan hans mamma dog. Han tycker det är spännande med en ny tjej i skolan, till skillnad från de andra som fryser ut henne totalt. Alla märker ganska fort att det är något speciellt med Lena. På en engelsklektion blåses en fönsterruta i klassrummet ut när Lena blir riktigt arg. Hela staden vänder sig mot henne samtidigt som hon och Ethan kommer närmare och närmare varandra.

 

Det visar sig att det vilar en förbannelse över Lenas familj och på deras 16-års dag bestäms om de tillhör de goda eller de onda. Lena har börjat nedräkningen till sin 16-års dag och hon och Ethan gör allt de kan för att lyckas hinna bryta familjens förbannelse i tid.

 

 

Omdöme:

 

Åh vad jag är glad över att jag valde att läsa denna bok! Jag tyckte att den var riktigt bra och det var kul att läsa en bok där det är utifrån killens perspektiv vi får se allting. Det är inte vanligt bland de böcker jag läser! Jag tycker boken var spännande, vissa stunder väldigt underhållande och jag är svag för böcker med en kärlekshistoria. Tyvärr var den kanske vissa stunder lite för händelselös för att kunna få högsta betyg, men jag tycker inte att den är långt därifrån. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa de övriga böckerna i serien och se filmen som kommer på bio om ca 2 veckor!

 

 

Originaltitel: Nåde

Författare: Linn Ullmann

Land: Norge

Sidor: 152

År: 2002

 

 

Baksidestext:

 

Johan Sletten har just fått ett ödesdigert besked: han är döende. Johan, som är en medelmåttig förtidspensionerad kulturjournalist på sextio år, är gift för andra gången med sin stora kärlek, läkaren Mai. Men nu måste han alltså lämna allt detta. Hans liv har inte varit någon ”uppvisning i värdighet” och därför vill han åtminstone dö en värdig död. Han ber sin fru att hjälpa honom med det. Men ju närmare slutet de kommer desto mer börjar Johan tvivla på att han verkligen vill ha det så.

 

           

Omdöme:

 

Nu är det ett par dagar sedan jag lästa denna bok och jag måste säga att jag redan glömt bort den. Det var absolut ingen bok jag fastnade för och tyckte att huvudrollskaraktären Johan var en dyster och knepig figur, samtidigt som jag tyckte synd om honom. Jag fastnar inte för karaktärerna överhuvudtaget och det är bara på ett par sidor som jag tycker att det är bra.

 

Men ändå kan jag inte ge boken ett lågt betyg. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det måste vara något med språket och hur Linn Ullmann skriver som gör att jag ändå gav boken det betyg jag gjorde direkt efter att jag läst ut den. Det är hennes skrivsätt snarare än bokens handling som gett den betyget. Idag kanske jag hade gett den ett poäng mindre eftersom jag glömt bort så mycket och att den därför antagligen inte var något vidare… Jag kanske helt enkelt ska läsa någon annan av hennes böcker.

 

 

 

Originaltitel: Don’t sweat the small stuff…

Författare: Richard Carlson

Land: USA

Sidor: 212

År: 1997

 

 

Baksidestext:

 

Hetsa inte upp dig över småsaker är en liten bok som lär dig hur du undviker att bli tokig över småsaker. Med hjälp av Richard Carlsons enkla råd kan du lära dig att ta det lugnt mitt i din stressade tillvaro, och därigenom få ett mjukare och behagligare sätt att förhålla dig till livet.

 

Med varsamma och uppmuntrande råd visar Richard Carlson hur du kan agera på ett mer eftertänksamt och kärleksfullt sätt i din vardag. Du kan också få vägledning i hur du lär dig sådant som att leva i nuet, låta andra ta åt sig äran ibland, vara mindre envis, lita på din intuition och – framför allt – leva varje dag som om den vore den sista!

           

Omdöme:

 

Det är inte ofta jag läser denna typ av böcker och jag tror att anledningen är att varje gång jag gör det så läser jag böcker där samma sak står om och om igen och samma sak var det med denna bok. Flera tips stod med i 2-3 olika kapitel och det blev lite tråkigt med så mycket upprepningar. Samtidigt fanns det många bra tips som jag verkligen ska försöka ta till mig och arbeta med. De tips som fångade mig mest var:

 

- Att låta någon berätta klart det han eller hon ska säga utan att man själv avbryter och berättar något som man själv varit med om som varit liknande. Låt andra prata och ta åt sig äran och försök vara tyst någon gång.

 

- Att verkligen lära sig leva i nuet. Om man ska tänka att det blir bättre om jag är på någon annan plats eller om jag gör på ett eller annat sätt så kommer jag så fort jag uppnått detta längta till nästa. Stanna istället upp och njut av livet där du är just nu!

 

- Att föreställa sig att alla man möter varje dag besitter en kunskap som de kan dela med sig av till en själv. Fundera över vad var och en kan lära dig, istället för att till exempel irritera dig över småsaker som denna gör.

 

- En gång i veckan, skriv ett hjärtligt brev till någon du känner eller någon du inte känner men ser upp till och förklara detta för den personen. Du kommer göra någon annan väldigt glad samtidigt som du kommer känna glädje själv när du skriver brevet.

 

 

 

Originaltitel: Tuesdays with Morrie

Författare: Mitch Albom

Land: USA

Sidor: 183

År: 1997

 

 

Baksidestext:

 

Morrie Schwartz var Mitch Alboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att leva ända till slutet. Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag – precis som under studieåren. De samtalar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

 

           

Omdöme:

 

I höstas var jag och såg denna fantastiska bok som teater med skådespelarna Lars-Erik Berenett som Morrie och Christian Arin som Mitch. Det var så otroligt bra, tror till och med att det var den bästa teater jag sett! Synd att den har slutat gå för annars tycker jag verkligen att alla borde gå och se den! Boken har stått hemma oläst länge men efter teaterns slut ville jag läsa boken direkt. Och jag blev verkligen inte besviken! Boken var precis lika underbar som jag hade hoppats!

 

ALS måste vara den värsta sjukdomen man kan råka ut för och man riktigt känner hur Morries kropp bryts ned för varje vecka som Mitch kommer och hälsar på honom för deras små samtal. Boken känns otroligt jordnära, verklig, och något som biter fast i en ordentligt. Jag känner inte någon som råkat ut för denna sjukdom tack och lov men vissa av stegen har jag sett hos en annan nära anhörig som lämnade oss i höstas, vilket gjorde att denna bok kändes extra verklig för mig och jag satt flera gånger och lät tårarna rinna. Detta är en bok som jag verkligen rekommenderar och har du inte läst den redan så gör det för det är en bok som verkligen påverkar!

 

 

Originaltitel: All My Friends Are Superheroes

Författare: Andrew Kaufman

Land: Canada

Sidor: 108

År: 2003

 

 

Baksidestext:

 

Tom är den enda vanliga killen i Torontos superhjältekretsar. Han förälskar sig i Perfektionisten, vars superkraft är att hon kan göra allt perfekt. Men på deras bröllop blir hon hypnotiserad av sitt svartsjuka ex, Hypno, att tro att Tom är osynlig. Inget han gör kan få henne att se honom.

 

Sex månader senare är Perfektionisten säker på att Tom har övergivit henne, så hon är å väg att flytta till Vancover. När hon kliver på planet vet hon inte att Tom finns vid hennes sida. Han har bara till dess planet landar på sig att övertyga henne om att han är där, annars kommer han att förlora henne för alltid.

 

Omdöme:

 

För att få tillbaka min läslust har jag plockat ut ett par korta böcker ur bokhyllan för att komma in i läsningen på ett enkelt sett och inte fastna med någon tegelsten det första jag gör. En av dessa böcker var Alla mina vänner är superhjältar och inatt när jag vaknade i soffan ganska utvilad tog jag med boken in till sängen och skulle bara läsa ett par sidor. Efter 60 sidor och halva boken lade jag den ifrån mig för att sova vidare. Så fort jag vaknade idag fortsatte jag tills boken var utläst.

 

Boken är så otroligt annorlunda, inte lik något jag tidigare läst. Superhjältarna är inte som man kanske föreställer sig dem. De är inte superhjältar i den bemärkelsen att de räddar människor i nöd och tar fast skurkar. Istället är det personer som var och en har en speciell gåva, superhjältekraft, som kännetecknar deras namn. Som Hypno ovan kan hypnotisera folk, Perfektionisten är såklart en perfektionist och Superkollen har naturligtvis superkoll på allting som händer.

 

Jag gillade denna bok otroligt mycket och det beror dels på att den är så annorlunda, men också att den är otroligt underhållande, samtidigt som den är sorglig och tänkvärd och väldigt lättsam. Jag kan absolut rekommendera denna tunna bok!

 

 

Förra året körde jag otroligt många utmaningar bara för att läsa något nytt, något jag kanske inte annars brukar läsa och visst, jag klarade inte alla utmaningar men jag läste mycket nytt vilket var otroligt skoj! Men, i slutet av året kände jag att jag helt tappade läslusten då jag bara hade böcker kvar i utmaningarna som jag inte var jättesugen på och därför blev det att jag knappt läste någonting. På grund av detta har jag bestämt mig för att bara ha två utmaningar i år.

 

Det första är att jag INTE ska hoppa på någon annan bokutmaning eller på annat sätt tvinga mig till någon läsning som jag egentligen inte vill göra. Jag ska bara läsa sådant som jag verkligen vill läsa för stunden!

 

Det andra är att ha färre olästa böcker i bokhyllan i slutet av året än vad jag har just nu. Jag har köpt många böcker på senaste tiden som jag tyckt verkar otroligt bra men sedan har jag läst biblioteksböcker istället eller inte läst något. Jag kan inte ge mig själv köpförbjud när det kommer till böcker för jag fullkomligt älskar att köpa nya böcker! För mig är de inte bara underhållning utan de är också fantastisk inredning och för mig känns böcker hemtrevligt. Jag går ofta in på mitt kontor och bara sätter mig och läser bokryggarna i bokhyllorna eller tar ut ett par stycken och läser baksidan och funderar på vilken bok jag ska läsa framöver.

 

Under helgen har jag färdigställt mitt exceldokument jag påbörjade för länge sedan där jag har alla mina böcker. När jag nu är klar ser jag att jag har 453 böcker stående i mina bokhyllor (då har jag inte räknat med en del faktaböcker, min pojkväns böcker han har i sin bokhylla eller barnböcker). Skrämmande nog kom jag fram till att av alla dessa böcker är det 292 böcker som är olästa! Det är en helt sjuk siffra och då har jag ändå precis rensat undan vissa böcker som jag vet att jag aldrig kommer att läsa för att göra mer plats. Det betyder alltså att jag har 292 böcker som jag VILL läsa här hemma! Förra året läste jag 55 böcker och håller jag samma takt framöver kommer det ta 5,5 år för mig att läsa de jag har här hemma om jag inte köper något nytt. 

 

Någon kanske blir upprörd nu om de räknar ut att jag "bara" har 161 lästa och därmed fler olästa böcker. Anledningen till detta är att jag nyligen rensade bort de böcker som jag aldrig skulle läsa igen och som jag inte tyckte om så att jag inte heller skulle rekommendera dem till någon av mina vänner. De böckerna finns ingen anledning till att ha hemma stående och ta plats.

 

Alltså, om ett år ska jag ha mindre än 292 olästa böcker här hemma. Förhoppningsvis till och med mindre än 250. Vi får se hur det går men jag hoppas att dessa två "utmaningar" gör att jag får tillbaka min läslust och att det blir ett fantastiskt läsår!

Här kommer jag att uppdatera med vad jag har läst under 2013:

 

1. 100113 Richard Yates: Revolutionary Road

2. 120113 Andrew Kaufman: Alla mina vänner är superhjältar

3. 150113 Mitch Albom: Tisdagarna med Morrie

4. 180113 Richard Carlson: Hetsa inte upp dig över småsaker

5. 240113 Linn Ullmann: Nåd

6. 240113 Felicia Feldt: Felicia försvann

7. 310113 Kami Garcia & Margaret Stohl: Beautiful creatures

 

Innan jag går vidare in i 2013 tänkte jag ge ett sista inlägg om min läsning under 2012 och det är lite siffror.

 

Så här har min läsning under året sett ut. Flest lästa böcker var det i augusti och det var också då jag hade som mest semester. Mars var också en bra månad av någon anledning. Jag hoppas på ett ännu bättre 2013!

 

34 av de böcker jag läste var skrivna av kvinnor medan 20 böcker var skrivna av män. Jag läste också en bok som var skriven av en man och en kvinna. Även om det är betydligt fler kvinnor är det fler män än vad det varit tidigare år så jag är nöjd med denna fördelning. Men, jag har inte haft något mål av att ha en jämn fördelning mellan könen och kommer inte ha det framöver heller, det är mer intressant att se hur statistiken ser ut.

 

 

Något som jag själv blivit lite förvånad över är att jag har läst så stor del biblioteksböcker med tanke på alla olästa böcker jag har hemma i bokhyllan som jag bara längtar efter att läsa. Mycket av detta beror på utmaningar som pockettopplistan där jag varit lite osäker på vissa böcker och då hellre lånat dem. De senaste åren har jag enbart lånat kurslitteratur på biblioteket så det är en klar förbättring där.

 

 

Den övervägande delen av de böcker jag läste var skrivna av svenska författare. Därefter kom böcker från USA och England och övriga kom från olika länder.

 

 

Det sista jag tänkte visa var min fördelning av betyg där jag har delat ut flest 3:or och 4:or. Jag är lite förvånad över att det varit så många 1:or och 2:or som det ändå har varit. Även detta beror på alla de utmaningar jag försökt fullfölja då jag kanske inte valt alla böcker för att jag vill läsa dem utan för att jag borde läsa dem.

 

Sex stycken 5:or har jag delat ut under året:

- Hungerspelen av Suzanne Collins

- Twilight av Stephanie Meyer (som jag läste om för tredje eller fjärde gången)

- Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sarah Ohlsson

- Kommer aldrig mer igen av Hans koppel

- Jellicoe Road av Melina Marchetta

- Filmberätterskan av Hernan Rivera Letelier

 

Vissa av dem kommer jag inte ihåg som så fantastiska så här i efterhand och istället är det vissa böcker som jag "bara" gett en fyra som jag istället minns som fantastisk men jag vill behandla alla böcker lika och sätter betyget direkt efter jag läst ut den.

 

Nu känner jag mig redo att släppa 2012 och börja skriva om det nya året!

Originaltitel: Life of Pi

Författare: Yann Martel

Land: Kanada

Sidor: 351

År: 2001

 

 

Baksidestext:

På stilla havets oändliga, blå och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt två hundra kilo tung bengalisk tiger – och så Pi, en sextonårig indisk pojke. De är de enda överlevande efter nattens oväder då fartyget de reste med förliste och försvann ner i djupet.

 

Det här är Pis berättelse om ändlösa dagar och nätter till havs. En berättelse fylld av äventyr och spänning, hopp och förtvivlan, triumfer och grymma nederlag. En berättelse om hur en resa som slutar i tragedi blir början på en annan resa; en fantastisk och omstörtande färd över ett världshav men också genom en människas inre och det universum av livsfrågor hon bär inom sig. En berättelse om livet självt.

 

Omdöme:

 

Den här boken har säker stått oläst i min bokhylla i tio år, men nu när jag såg att den skulle bli film var jag tvungen att läsa den innan jag går och ser filmen. Enligt mitt tycke var bokens början väldigt bra där det första fanns en massa spännande tankar om djur på zoo och sedan diskussion om de olika världsreligionerna. Det var både intressant och oerhört tänkvärt. Tyvärr höll det inte mer än ca 100 sidor in i boken för när Pi och tigern sedan tillbringa resten av boken tillsammans på en båt tröttnade jag. Vissa delar var fortfarande intressanta men i längden blev det för långtråkigt enligt min smak. Men jag ska försöka gå och se filmen så snart som möjligt för jag är oerhört intresserad av att se hur de gjort för att få det att vara intressant filmen igenom.